Jag vet jag är för tillfäligt riktigt dålig på att blogga.. men jag har inte tid eller egentligen har jag all tid i världen, men jag har inte lust, orkar inte? Känner att jag har tröttnat på min "mörka tråkiga höst-design" vill göra en ny, men ännu en gång jag har inte lust att "göra" vill att allt ska lösa sig självt utan min ansträngning..
De positiva, imorgon är det fredag & de betyder denna gång Sportlov! Lycklig lite smått.
Jag tänkte på det här med vänner en stund, vänner är så fina. Men varför, om man nu är vänner. Varför ska man låtsas som ingenting, varför ska man hålla tillbaka på vad man känner om man verkligen känner någon så djupt att man borde kunna säga precis, precis allt. Varför går vänskap ibland liksom sönder bara på några timmar. Varför finns vissa vänner bara där så sjukt mycket precis då det sker någonting fruktansvärt men aldrig riktigt, annars. Vad betyder egentligen vissa vänner? Vad betyder ett hjärta i loggen på facebook då man har förlorat någon, om man aldrig någonsin hör av sig annars? Om det verkligen går månader utan ett enda ord från vänner, som skriver tydligt och klart att dom älskar dig mest av allt på hela jorden, och att dom alltid alltid finns där.
Det finns självklart olika sorters vänner, men hur vet man att en vän är på riktigt? Det vet man ju nästan aldrig. Hur vet man att man kan öppna sig för någon utan att dom pratar vidare saker som man berättat från djupet av sitt inre. Man vet ju aldrig, och det skrämmer mig. Och jag är så lycklig för dom få, väldigt få vänner som verkligen finns där. Alltid och alltid, dom som aldrig går iväg, och aldrig sviker mig. För att dom förstår vem jag är, och hur jag mår. Jag vill ha mer vänner, fina vänner. Som är på riktigt och som vill prata om livet hela nätterna med mig, och som liksom respekterar mig för den jag är.
Förlåt för att jag bara kastar ur mig massa konstiga tankar såhär, mitt i natten. Men jag kände mig bara lite, ensam på planeten. Ensam här. Ensam överallt. Vill bli en bättre människa också, eller ska bli. Mycket bättre, hur vet jag liksom inte. Men jag orkar inte med mig själv ibland då allting känns som att det bara är på låtsas, ett jävla skådespel som vi bygger upp för att vi inbillar oss att sånt gör oss lyckliga. Lite verklighet skulle göra mig fruktansvärt lycklig. Skulle bli lycklig av att aldrig mer ljuga, le lite mer och kanske våga tycka om någon utan att frukta att alllting bara är på låtsas. Jävla värld, du skrämmer mig. Jag måste verkligen börja känna någonting, någonting riktigt lyckligt, innan jag flyger iväg som en ballong & flyttar här ifrån.
Lyckan smiter in genom en dörr man inte visste att man lämnat på glänt.
Hey, idag får jag väll berätta om min dag eftersom jag och Emilia har varit på katedral gymnasiet o provat på estetiska programet - musik. Måste säg e fan imponerad av den skolan, eleverna och
hela skiten!
Riktigt bra verkar den, en heltrygg skola & absolut ingen mobbnings eller "skvaller" skolan på något vis. Alla umgås med alla, var och en uppskattas för den man är oavsett hur du ser ut osv.
Vi har haft en kille med namn Anton som varit vår guide hela dagen, & även han var då helt perfekt!
Ja, min dag har varit jävligt lyckad och har till och med börjat tveka om jag verkligen ska ta mitt
pick & pack och lämna denna staden! då e de fan bra ^^
